Fyndortsbeskrivningar
I BILD-SMIDA har vi försökt samla all information om olika fyndplatser i Sverige. Vissa fyndortsbeskrivningar är mycket omfattande och i en del andra är det mycket mindre information. Vi har studerat litteratur, samt gjort egna iakttagelser. Här blir vi mycket glada om vi kan få in mer information från intressanta fyndplatser. Har ni köpt BILD-SMIDA och hittat fyndortsbeskrivningar som känns klena, så skicka över information till Torbjörn Lorin så att vi kan lägga till information till nästa utgåva av programmet. Programmen innehåller beskrivningar för drygt 500 svenska fyndplatser.
I exemplet nedan finns fyndortsbeskrivningen för Hässelkulla gruva:
Hässelkulla gruvor, Lekebergs bergslag, Närke, Sverige
Läge
Koordinater: 656910/145495
Hässelkulla gruvor är belägna invid E18 mellan Örebro och Karlskoga. Färdas man från Örebro så passerar man vägen in till Örebro-Bofors flygplats efter ca 8 km. Efter ytterligare någon km så kommer man till ett vägskäl där Sanna Kroa ligger, en bensinstation med övernattningsmöjligheter etc. 200-300 m senare så passerar man en bondgård på vänster sida och efter ytterligare 200-300 m så kommer man till en liten avtagsväg till vänster, alldeles intill ett äldre boningshus, här skall man ta in. Bommar man den lilla vägen så passerar man Svartån efter ca 300 m och detta markerar att man åkt för långt.Ca 100 m in på grusvägen ligger Hässelkulla järngruva (Västra Hässelkulla). Fortsätter man ytterligare 100 m kommer man till en T-korsning. Tar man åt vänster där och åker ett par hundra meter så kommer man in i en skogsdunge, där man har ett boningshus till vänster. Fortsätter man ca 100 m in i dungen så ligger Hässelkulla Järn- och koppargruva (Östra Hässelkulla) på höger sida om vägen.
Historik
Västra Hässelkulla:Gruvan eller gruvorna var igång redan på 1500-talet. När gruvorna först började bearbetas är inte känt. År 1591 inträffade det första raset som ägde rum vid västra väggen. Omfattningen i övrigt av detta ras är inte omskrivet. År 1600 låg gruvan öde, men bearbetades på nytt 1643. Redan året därpå lades gruvan åter öde, dels på grund av att hålla gruvan läns på vatten och dels på bristen av arbetsfolk. Gruvans djup var då 27 m. Detta torde bestyrka att gruvan varit bearbetad redan tidigt på 1500-talet. Avverkningshastigheten på djupet av en gruva på 1500-1600-talet var i regel mycket långsam.År 1741 återupptogs arbetet och bedrevs oavbrutet fram till år 1865 då gruvans (gruvornas) tak störtade in och bildade hela nuvarande dagbrottsliknande öppning (gruvstöt). Smedjan samt en källare medföljde rasmassorna i djupet. En felplacerad undre pelare angavs som rasorsak.
Bergmästarrelationer om gruvarbetet finns i obruten följd från 1741-1865.Guvans malm och berg bröts med hjälp av ved och krut. Veden användes som tillmakningsved på så vis att man reste veden mot berget och eldade. Av värmen sprack sedan stenen sönder, i all synnerhet om man kylde med vatten. En tillmakning bestod av ett flertal kubikmeter ved och kunde brinna i flera dagar. År 1750 åtgick 208 mått ved (ca 600 m³) och 298 kg krut. Malmutbytet blev 366 ton. Vedmängden var som syntes stor i forna dagars bergsbruk och skogarna på 1700-1800-talet ödelades allt mer. Kalhyggena var förmodlingen enorma. Det var många gruvor igång i Lekebergslagen och även hyttorna drog mycket ved till sitt kolbehov. Mot senare delen av 1800-talet användes krutet alltmera och när nitroglycerinet och sedemera dynamiten kom, minskade gruvornas vedbehov betydligt.
Till
förtimringar och dylikt åtgick givetvis en hel del skog.Ett nytt uppfordringsschakt,
Lövenskjöldska schaktet, (Det "lilla" gruvhålet bredvid det nuvarande
stora) blev år 1812 utstakat av Geschvorner Timoteison. Schaktet namnsattes
efter Salomon Lövenskjöld som åren 1801-1816 var landshövding i Örebro län.
Han ägnade stort intresse åt bergshantering. Schaktet genombröt dock inte gruvans
tak förrän år 1851 då det togs i bruk som det nya uppfordringsschaktet. Anledningen
till att man tog schaktet i bruk så sent var att man var rädd för ökad tillströmning
av vatten till gruvan. Det är 19 m från markytan till gruvans tak.
I bergmästarerelationerna omnämnes bl.a. följande "Malmen är anväxt vid
hällestenen som består av kvartsrådande glimmerskiffer, är retraktorisk (indragen),
godartad och engången, blandad med kvarts, granatberg, röd kalkspat och stundom
druser av klara eller rökiga kvartskristaller och ofärgade kalkkristaller."
(Detta år 1821 är det enda år som några kristaller omnämns trots att samma person
varit på plats och fört anteckningar som är både före och efter detta år. Var
det särskilt mycket kristaller detta år, eller endast då?)År 1821 nedlades förutom
110 häst- och mandagsarbeten vid vindkörningen (d.v.s. uppfordring av malm och
berg.) 4134 dagsverken, gruvfogdens oräknade.
Gruvans vattenuppfordring ägde rum med en vattenuppfordringskonst som bestod
av ett antal pumpverk drivna av ett vattenhjul, av underfallstyp, i Svartån
och förbundet via dubbel konstgång eller konstregla. Året före, alltså år 1820
byggdes en ny vattenuppfordringskonst med dubbla reglar av 620 m:s längd från
hjulet i rak linje, tidigare hade den gått i vinklar. Den gamla hade tjänstgjort
sedan 1740-talet. Arbetet verkställdes på hösten efter avslutat gruvarbete (Gruvan
bröts inte vintertid.) samt släpptes igång 4 november och utdrog allt vatten
varmed gruvan nästan blivit vattenfylld på 14 dagar.Vattenhjulets diameter är
angiven till 10,7 m. Denna konstregla förde liksom tidigare ett oerhört gnisllande.År
1865 inträffade vid middagstid det omnämnda storraset. Arbetarna satt då i en
av boningshusen och åt middag. Från den dagen arbetades gruvan fram till år
1876, då den ansågs vara tömd. Dessutom var den helt ruinerad till sin uppbyggnad.
Bergmästarerelationen från 1876 anger "Som malmen i den igenrasade gruvans
botten stannat mot eller är afskuren af en röd syenit och samma bergart omsluter
hela fyndigheten och begränsar densamma så finnes ingen förhoppning att vidare
kunna bryta denna grufva"
Gruvan hade fram till denna tidpunkt lämnat 132000 ton järnmalm. Gruvan var
mycket värdefull för lekebergslagen då den gav ett gott och segt järn och därför
var nödvändig för inblandning i andra gruvors malm som annars hade ansetts oduglig.Östra
Hässelkulla:Denna gruva är mycket lite omskriven, den bröts på järnmalm, men
även koppar kunde utvinnas i vissa koncentrationszoner av kopparkis och även
kopparglans. Malmkroppen avtog ganska snart och gruvorna fick läggas ned.
Beskrivning av fyndplatsen
Järnmalmen i Hässelkulla gruvor bestod till större delen av en grov och kvartsrik magnetit. Denna malm uppträdde körtelvis eller i klumpar i ett 200 m långt och upp till 50 m brett skarnparti. Skarnpartiet förde större och mindre rester av kalksten. Skarnet i övrigt var ett övervägande granatskarn som förde underordnade mängder av amfibol, pyroxen, kalkspat, kvarts och fältspat. I stor utsträckning var kalkstenen granatförande. Förutom granatskarnet uppträdde även epidot- och pyroxenskarn.Såväl malm som kalksten och skarn genomskärs av talrika granitgångar samt kvarts och pegmatit. I granatskarnet finns en genomdragande brecciezon, där det påträffats drusrum med ametist, rökkvarts, kalcit och flusspat. Dessutom har påträffats som en stor sällsynthet gedigen koppar, vilken kan vara från Östra Hässelkulla. Magnetkis i tavlor är omnämnda i äldre litteratur. Kopparkis som också förekommer i de ovannämnda hålrummen.De kristaller som väckte och väcker det största intresset är rökkvartskristallerna som förekommer som mer eller mindre mörka och ibland helt svarta (morion) spegelblanka kristaller i de kalcitfyllda hålrummen. Det är dessa rökkvartskristaller som i gångna tider kallades röktopaser. Kristallerna växlar i storlek från mikroskopiska till 5-6 cm stora kristaller. Deras habitus är nästan uteslutande en kristalltopp (spets) i vardera ändan och som nästan helt saknar midja.I epidotskarnet kan hålrummen vara fyllda av en vacker storspatig laxröd kalcit. Även epidoten är kristalliserad i dessa kalcitfyllda hålrum. I epidoten förekommer även pyrit, derb eller i kristall. Granatskarnet innehåller också mindre kalcitfyllda hålrum, där granaterna har kristalliserat ut i svarta kristaller, ofta med bara några utbildade ytor.Vid Östra Hässelkulla förekommer svavelkis, kopparkis och brokig kopparmalm insprängda i järnmalm, kalksten och granatskarn. Mineralerna finns också i de genomsättande granit- och pegmatitgångarna. De senare består bl a av en röd fältspat. Även granatskarn, liknande det som finns i järngruvorna, och ofikalcitisk kalksten finns på platsen.
Litteraturkälla
Torbjörn Lorin 1995, kompendium från Tore Steen.
Lista över mineral (18 st mineralvarianter beskrivna)
Almandin Kemiformel: Fe2+3Al2(SiO4)3 Kristallsystem: kubisk Glans: glasglans, fettglans Streckfärg: vit, Hårdhet: 6,5-7,5 Densitet: 4,29-4,318 Raritetsgrad: 1
Utseende: svart, mörkbrun, stora, kristaller, Förekomstsätt: kalcitfyllda hålrum, Paragenes: granatskarn, Övrigt: Förekommer utkristalliserat i mindre hålrum i nästan massiv granat, ibland är kristallerna flera centimeter, men oftast är det bara några ytor utbildade eftersom hålrummen är så små.,
Ametist Kemiformel: SiO2 Kristallsystem: hexagonal Glans: glasglans Streckfärg: vit, Hårdhet: 7 Densitet: 2,65 Raritetsgrad: 1
Mineral: Kvarts, Utseende: violett, massiv, eller regelbundna, kristaller, Förekomstsätt: öppna hålrum, Paragenes: kalcitbreccia, Associerade mineral: kalcit, Övrigt: Förekommer i motsvarande paragenes som rökkvartsen, men hålrummen med ametist är ofta helt igenväxta, endast som sällsynthet är de utbildade som kristaller. Ofta förekommer oktaedriska, vittrade pyritkristaller som zoner en bit in i kalciten i närheten av ametistkörtlarna.,
Bornit Kemiformel: Cu5FeS4 Kristallsystem: tetragonal Glans: metallglans Streckfärg: gråsvart, Hårdhet: 3 Densitet: 5,07-5,076 Raritetsgrad: 1
Utseende: indigoblå, iriscerande, violett, bronsfärgad, anlöpt, massiv, , Förekomstsätt: massiva körtlar, Paragenes: kalcitbreccia, Associerade mineral: kalcit, flusspat, Övrigt: Har av författaren hittats i Ö Hässelkulla, som körtlar i den korniga kalciten. Ibland förekommer hålrum i kalcitgångarna med små flusspatkristaller.,
Epidot Kemiformel: Ca2(Fe,Al)3(SiO4)3(OH) Kristallsystem: monoklin Glans: glasglans, Streckfärg: vit, grå, Hårdhet: 6-7 Densitet: 3,3-3,5 Raritetsgrad: 1
Utseende: grön, mörkgrön, stora, kristaller, , Förekomstsätt: kalcitfyllda hålrum, Associerade mineral: rödorange kalcit, pyrit, kvarts, Övrigt: Kristaller upp till 3-4 cm stora i vacker laxröd kalcit.,
Flusspat Kemiformel: CaF2 Kristallsystem: kubisk Glans: glasglans Streckfärg: vit, Hårdhet: 4 Densitet: 3,18 Raritetsgrad: 1
Utseende: violett, kristaller, kuber, Förekomstsätt: öppna hålrum, massiva körtlar, Paragenes: kalcitbreccia, Associerade mineral: Kalcit, Kvarts, Övrigt: Förekommer som små mm-stora kuber i omnämnda hålrum i kalciten i Östra Hässelkulla.,
Götit Kemiformel: alfa-FeO(OH) Kristallsystem: ortorombisk Glans: diamantglans, metallglans, matt, Streckfärg: brunaktigt gul, Hårdhet: 5-5,5 Densitet: 4,26-4,28 Raritetsgrad: 1
Utseende: små brun, gulbrun, fibriga, bollar, divergerande, nålformiga, kristaller, mikroskopiska, Förekomstsätt: öppna hålrum, Paragenes: kalcitbreccia, Associerade mineral: kalcit, rökkvarts, bergkristall, hematit, Övrigt: Förekommer i hålrummen som små bollar, oftast mindre än 1 mm, på kalcit eller på kvartskristallerna. I mikroskop ser man att bollarna består av divergerande nålformiga kristaller av halmgul färg, ofta ihop med blad av hematit.,
Hematit Kemiformel: alfa-Fe2O3 Kristallsystem: trigonal Glans: metallglans Streckfärg: rödbrun,brunröd, Hårdhet: 5-6,5 Densitet: 5,2-5,4 Raritetsgrad: 1
Utseende: svart, röd, mikroskopiska, kristaller, bladiga, rosetter, bollar, Förekomstsätt: öppna hålrum, Paragenes: kalcitbreccia, Associerade mineral: kalcit, kvarts, götit, Övrigt: Kristallerna bildar små bladrosetter, ibland genomlysande med en blodröd färg. Om kvartskristaller finns närvarande så växer de i så fall över hematiten eftersom kvartsen är yngre.,
Kalcit Kemiformel: CaCO3 Kristallsystem: hexagonal Glans: glasglans Streckfärg: vit, Hårdhet: 3 Densitet: 2,6-2,8 Raritetsgrad: 1
Utseende: rödorange, rosa, massiv, Förekomstsätt: kalcitfyllda hålrum, Paragenes: epidotskarn, Associerade mineral: epidot, Övrigt: Vacker mer eller mindre stark rödorange färg. Alltid massiv, ofta storspatig.,
Utseende: gulvit, vit, grå, stora kristaller,romboedriska, skalenoedriska, Förekomstsätt: öppna hålrum, Paragenes: kalcitbreccia, Associerade mineral: kvarts, götit, hematit, Övrigt: De hålrummen som finns i kalcitbreccian innehåller oftast bara kalcitkristaller, ibland med mikroskopisk hematit och götit, endast undantagsvis finns det fina rökkvartskristaller. Kalcitkristallerna kan ha en mängd olika former som romboedrar, plattor, skalenoedrar, eller en kombination av dessa. Upp till mycket stora kristaller över 20 cm har hittats, normalt sett oftast 0,5-2 cm. Ibland förekommer tvillingkristaller.,
Koppar Kemiformel: Cu Kristallsystem: kubisk Glans: metallglans, Streckfärg: mattröd, metallisk,, Hårdhet: 2,5-3 Densitet: 8,92-8,95 Raritetsgrad: 1
Utseende: kopparfärgat, bladig, massiv, bleck, kristaller, Förekomstsätt: direkt i berg, kalcitfyllda sprickor, okristallina flak, Paragenes: kalcitbreccia, Associerade mineral: kalcit (kornig), Övrigt: Enligt egna iakttagelser på riksmuseet, ser det ut som om kopparn förekommit i en breccia liknande den som ibland förekommer i Östra Hässelkulla, där breccian kan öppna sig i hålrum med små flusspatkristaller och ibland rökkvartskristaller av samma typ som V Hässelkulla. Exemplaret på riksmuseet bestod av ett plåtbleck i ovannämnda breccia, dock ej i hålrum. Kristallerna sägs enligt G Flink, förekomma i kornig kalksten vilket kan vara motsvarande paragenes som ovan.,
Kopparglans Kemiformel: Cu2S Kristallsystem: ortorombisk Glans: metallglans Streckfärg: gråsvart, metallisk, Hårdhet: 2,5-3 Densitet: 5,5-5,8 Raritetsgrad: 1
Utseende: gråsvart, grå,, massiv, Förekomstsätt: direkt i berg, kalcitfyllda sprickor, massiva körtlar, Paragenes: kalcitbreccia, Associerade mineral: kalcit,, Övrigt: Har hittats som körtlar i kalcitsprickor i Östra Hässelkulla.,
Kopparkis Kemiformel: CuFeS2 Kristallsystem: tetragonal Glans: metallglans Streckfärg: grönsvart, Hårdhet: 3,5-4 Densitet: 4,2-4,3 Raritetsgrad: 1
Utseende: gul, massiva massor, Förekomstsätt: sprickfyllnader, imregnationer, Paragenes: järnmalm, kalksten, granatskarn, Övrigt: Förekommer massiv som sprickfyllningar och impregnationer i järnmalm, kalksten och granatskarn.,
Magnetkis Kemiformel: Fe1-xS Kristallsystem: monoklin Glans: metallglans, Streckfärg: svart, Hårdhet: 3,5-4,5 Densitet: 4,53-4,77 Raritetsgrad: 1
Utseende: brun, rostfärgad, bladiga, kristaller, flagor, små, Förekomstsätt: öppna hålrum, Paragenes: kalcitbreccia, Associerade mineral: rökkvarts, ametist, bergkristall, Övrigt: Oftast som helt lösliggande flagor i hålrummen.,
Malakit Kemiformel: Cu2(CO3)(OH)2 Kristallsystem: monoklin Glans: glasglans, silkesglans, matt, Streckfärg: blekgrön, Hårdhet: 3,5-4 Densitet: 4 Raritetsgrad: 1
Utseende: grön, blågrön, blå, massiv, Förekomstsätt: beläggningar, Associerade mineral: kopparkis, ortoklas, Övrigt: Förekommer som beläggningar på fältspat i Östra Hässelkulla.,
Ortoklas Kemiformel: KAlSi3O8 Kristallsystem: monoklin Glans: glasglans Streckfärg: vit, Hårdhet: 6-6,5 Densitet: 2,543-2,563 Raritetsgrad: 1
Utseende: rosa, Förekomstsätt: massiva körtlar, Associerade mineral: kopparkis, malakit, Övrigt: I Östra Hässelkulla förekommer en rosa fältspat med kopparkis i, ofta med vackert färgad malakit.,
Pyrit Kemiformel: FeS2 Kristallsystem: kubisk Glans: metallglans Streckfärg: grönsvart, Hårdhet: 6 Densitet: 5-5,2 Raritetsgrad: 1
Utseende: guldgul, glänsande, kristaller, kuber, , Förekomstsätt: direkt i berg, kalcitfyllda hålrum, Paragenes: epidotskarn, Associerade mineral: epidot, kalcit (laxröd), Övrigt: Kristallerna förekommer som starkt glänsande små kuber i epidotskarnet.,
Utseende: brun, rostfärgad, små kristaller, Förekomstsätt: direkt i berg,, Paragenes: kalcitbreccia, Associerade mineral: kvarts (ametist), kalcit (massiv), Övrigt: Kristallerna förekommer i zoner i den massiva kalciten, ofta runt körtlar av kornig ametist, där ametisten ibland bildar kristaller. Pyritkristallerna är nästan lossvittrade ur kalciten. Sällan mer än 5 mm stora.,
Rökkvarts Kemiformel: SiO2 Kristallsystem: hexagonal Glans: glasglans Streckfärg: vit, Hårdhet: 7 Densitet: 2,65 Raritetsgrad: 1
Mineral: Kvarts, Utseende: svart, brunsvart, grå, regelbundna, kristaller, Förekomstsätt: öppna hålrum, Paragenes: kalcitbreccia, Associerade mineral: kalcit, hematit (små), götit (små), Övrigt: Rökkvartsen bildar ofta vackra kristaller, ibland av korpsvart färg, de förekommer alltid i hålrummen i kalcitbreccian, de är dock svåra att hitta då endast en bråkdel av hålrummen innehåller rökkvarts. Det är dessa kristaller somgjort gruvan mest känd. Kvartsen är yngre än kalciten, det går således inte att syra fram några kristallytor av rökkvartsen.,